Det är något speciellt med den där Patty, alltså. Hon har en inverkan på en som inte många har. Man kan sitta här framför datorn och vara hur nedstämd som helst med en Coca Cola, gräddfil och en påse grillchips, (Ja, från Estrella då.) men ändå lyfter man på smilbanden när det plingar till på msn och man ser henne logga in.

Vi lärde känna varandra när vi väntade vår Augusti 2004 barn. Hon sin Emil och jag min Melvin.

Patty är som en kvinnlig Tomas...dom bara finns där och man behöver aldrig känna sig ledsen och ensam. Hon har alltid något nytt att visa, nya länkar och nya saker på gång.

Drömmen vore nog att bo i ett kollektiv tillsammans, Jag, Patty, Tomas och alla våra barn...hihi.

Patty....jag ville mest säga att jag är här, om det är något.

PS. Ni kan höra hennes röst i 3 reklamen, där säger hon.... "Men Guuud, vilken fin mobil" eller som dom säger i Norrköping, "Meeeen Geeuuuud, vicken fiiiiijn mobeeeejl".

I söndags visade SVT en dokumentär om Tvångssyndrom. Den handlade om en kvinna som levt med Tvångssyndrom i många år. Hennes äldsta son har spelat in filmen och följt henne under 5 år.

Resultatet blev då denna dokumentären, "Glöm Ej Bort Att Älska Varandra".

En otroligt gripande historia som gav mig många tårar. Att se hennes fruktansvärda lidande och hennes meningslösa, men livsviktiga tvångshandlingar.

Hon kämpar sig igenom varje dag för att hennes familj ska "överleva".

Man får se hennes gå runt i bara trosor och högklackade skor ute på gården, mitt i vintern, se henne torka av saker, hålla smittor borta, använda papper i mängder m.m

Jag rekomenderar alla starkt att gå in på SVT och titta på denna filmen. Den är 1 timme lång och värd varenda sekund.

http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=13276&a=1286810&lid=is_mediaplayer_search&lpos=4

Varje dag är en oerhörd kamp för oss tvångssjuka, där det handlar om liv eller död. Saker som för dom flesta är självklara och normala, är för oss som att bestiga ett berg. Ett berg av ångest, smärta och tårar.

Jag brukar säga till folk att när man får en tvångstanke och ångestattack så känns det som att man sett döden.

Tänk er att stå vid en busshållsplats och vänta på en buss, när du ser bussen komma emot dig i full fart. Han kommer att köra på dig och du kommer med största sannolikhet inte att överleva. Där står du med dina två barn och måste snabbt rädda era liv.

Jag var väldigt sjuk år 2003 och 2004. I December 2004 började jag äta tabletter mot Tvångssyndrom och det tog inte många veckor innan jag var väldigt mycket bättre.

Så, nu i April i år slutade jag med medicinen när jag blev gravid och har sedan dess haft det lite svårt igen. Men jag har kämpat varje dag i en form av livskamp och överlevt.

Jag skulle offentligt vilja gå ut i Bloggen och tacka Tomas, som under denna tiden fått ta väldigt mycket. Han har tagit upp mig och torkat av mig när jag fallit. Han har lyssnat på mig och försökt resonera med mig som ingen människa någonsin gjort.

Jag vill även tacka min exman, Fredrik som kämpat med mig i alla andra år innan dess. Han har alltid visat mig förståelse och sett hur Tvångssyndrom kan förstöra en hel familj. Utan Fredrik hade jag kanske inte fått den hjälpen jag har behövt i vården.

Jag var bara tvungen att busa lite med Bebisen idag. Han ville inte så jag fick reta upp honom...hihi.

Jag var ju på blodflödeskontroll idag och den gick jättebra. Värdena var så låga och fina. Nästan så att lillebror har det för bra i magen...hihi. Hon mätte blodflödet i navelsträngen och där navelsträngen sitter fast i hans mage. Sen till sist mätte hon även hur jag pumpar in blodet i moderkakan.

Det kändes liten när hon körde ultraljudsdosan i mina ljumskar.

Blodflödeskontroll gör man ju med ultraljud, så jag fick en liten, liten tjuvtitt på han. Fick se hans huvud, ansikte, ögon, ryggrad och dom små söta tårna.

Förresten så låg han inte alls som vi trott, jag och barnmorskan. Iofs är vi aldrig överens när jag är hos henne, men hon hade visst ändå rätt till slut. Om han inte har flyttat sig, vill säga?

Han ligger ju med huvudet nedåt och är fixerad, men han hade inte ryggen mot min högra sida utan mot min vänstra.

Nu ska Fredrik, som förövrigt fyller 35 år om exakt en vecka, handla mat på McDonalds.

Kram!

Jag åkte in på förlossningen nu ikväll och kom nyss hem. Har tyckt att Bebisen varit så lugn idag. Fick ligga med CTG en stund samtidigt som jag tryckte på en knapp varje gång jag kände Bebisen röra på sig. Allt såg jättebra ut och jag hade lite sammandragningar.

Ska tillbaka imorgon och göra en blodflödeskontroll.

Jag gav Tomas ett nytt namnförslag idag som han faktiskt gillade!? Vi är överens om ett namn? Om jag inte får igenom Malte eller Alvin så blir det nog detta namnet.

Annars är jag i vecka 37+2 idag och ska snart på första kontrollen på Ystad BB för igångsättning. Så om 2 veckor lite drygt, kan jag och Tomas sitta där med en liten bebis i famnen. :)

Passade på att köpa lite mer saker i veckan till Bebisen. Så nu har jag gjort listan lite mindre på vad som är kvar att köpa.

Tomas har faktiskt hjälpt till med en hel del. Jag visade honom listan för ett tag sedan och, vips så hade han satt in lite extra pengar till mig att korta listan med...hihi.

Fick äntligen köpt en skötväska, som jag velat ha så länge. Hittade en svart BRIO Bag.

Jag har ju bestämt mig för att inte ha ett skötbord denna gången då jag knappt använde det till Liam och Melvin. Med Melvin använde vi bara skötbädden direkt på golvet eller i sängen. Även denna gången tänker jag göra så. Så jag köpte en ny fin skötbädd.

Hittade ju haklappar med för 10 kr stycket som jag bara var tvungen att köpa...hihi.

Jag kände att jag behövde ha en utmaning. Något att göra nu när det närmar sig. Så jag åkte till en stor tygaffär i Malmö och köpte tyg och vadd, för att sy bebisen ett vagntäcke och en vagnkudde. Alltså själva det man stoppar in i påslakanet och örngottet. Sagt och gjort. Resultatet blev över förväntan och jag är mäkta stolt över mig själv.

Visade Tomas vad jag hade sytt och han blev nog lite imponerad...hihi.

Idag hittade jag det batteridrivna BRIO-loket till Melvins trätågbana. Den försvann förra året, men vi visste ju var den låg. Vi har bara skjutit på att ta fram den. Sen idag kom jag på....ja just det, här ligger ju Melvins lok.

I min baslåda:) Jag försökte med ALLT idag, för att få ut den. Jag tom dammsög fast den, men den vägde för mycket och lossnade. Fredrik har kommit på nu att vi ska försöka fiska upp den med en krok.

Melvin har stått hela kvällen nu och försökt nå den med handen, men det är ju helt lönlöst. Han vill så gärna ha ut den och leka.

Ser ni loket? Hur lätt är det att få ut? Lägg sen till att baslådan är väldigt djup.