Direktlänk till inlägg 27 november 2010
För att göra en lång historia kort, så har jag kräkts för första gången på över 20 år. Jag lider ju av Emetofobi, rädsla för att kräkas. Jag har klarat mig undan magsjukan i alla dessa åren trots att barnen både haft den ena och det andra. Jag minns att jag kräktes senaste gången när jag var runt 6 år gammal.
Denna gången slutade det inte som alla andra gånger. Det började med att Vilde blev sjuk på fredagskvällen och sex timmar efter honom blev Tomas sjuk. Jag trodde absolut inte att jag skulle bli sjuk, för jag kunde ju inte bli sjuk i magsjukor, trodde jag. Dagarna gick och allt började bli som vanligt igen, fram tills onsdagen. Då blev Fredrik sjuk, fast det kom bara från ena hållet, det nedre hållet. Jag gick runt hela onsdagen och mådde lite illa och hade ont i magen. Efter att vi hade lagt oss så började jag må ännu sämre och på natten gick det inte mer. Jag fick springa på toa och hade diarré. Efter en stund blev illamåendet fruktansvärt och jag kunde inte hålla inne det längre. Så jag kräktes. Bara en gång, vilket var tur.
Nu vet jag hur det känns. Men var det verkligen så hemskt så att jag behöver gå runt med ångest och rädsla resten av året? Jag vet faktiskt inte. Hade jag kräkts 10 gånger så kanske jag hade tyckt det? Det är svårt, för nästa gång kan vara det värsta jag upplevt i hela mitt liv.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 | 28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|