Det var ett enormt långt steg mellan detta förra inlägget fram till idag. Men, men, bättre sent än aldrig. Visst är det så?

Julen har varit jättefin. Tomas var här och firade den med oss, hemma hos min pappa. Det var jättetrevligt. Vi åt gott, spelade spel och umgicks. Barnen blev överlyckliga över alla sina julklappar. Melvin blev så rörd att han nästan grät av lycka.

Det känns så skönt, för Melvin börja dra sig till mig lite mer nu. Han har alltid varit pappas pojke och inte har det hjälpt att jag varit i Norge hos Tomas så mycket heller. Jag är så rädd att Melvin ska hamna i skymundan nu som mellanbarn lätt gör. Han är inte den som tar för sig heller. Men det ska nog lösa sig. Jag lägger mycket kraft på honom.

Vilde växer så det knakar. Han har gått upp mer än 1 kg sedan han föddes och det synd på hans dubbelhaka...hihi.

Han är ett jättesnällt barn som mest ligger och tittar. Säger inte ifrån mer än när han är hungrig. Det är underbart att ha en bebis i famnen igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste verkligen ha gjort något fint i livet som har välsignats med dessa underbara pojkar i mitt liv? Tänk att få vakna upp varje morgon och veta att hela ens liv ligger och sover i rummen bredvid?   För att dela med mig av vad jag vaknar til...

  How wonderful life is, while you're in the world.        ...

Hej!   Det var ett tag sedan jag skrev sist. Det har hunnit vara julafton och nyår. Allt gick bra förutom en lättare ångestattack på julafton. Jag fick nog en dag i mellandagarna på alla dessa fruktansvärda panikångestattacker så jag säkte hjäl...

Julen har alltid varit en glädjetid för mig. Jag älskade Julen förr och det var min absolut bästa högtid på året. De senaste åren har jag dock fått ångest över Julen. Det är något som gör mig ledsen. Det är något som mitt hjärta sörjer.   Jag har...

Jag måste finnas, jag måste. De lever sitt liv genom mig...      ...